- DET KOMMEEER!

Vad har hänt med mitt bloggande egentligen? Lovar att jag ska ta tag i det snart igen!

Som några av er kanske redan vet så har min dator gått sönder igen, eller snarare laddaren i detta fallet. Ska norpa Villys laddare nån dag (som egentligen inte passar, den är för liten) för att föra över alla bilder, först och främst, från datorn till min externa hårddisk - inklusive bilderna från Dublin. Har fortfarande kvar nästan alla dom bilderna i kamerorna just ifall något sånt här skulle hända - bra initiativ, Anna! Det kommer alltså dröja ännu längre innan bilderna kommer upp här men som jag sagt: bilderna från dag 1 till 4 finns uppladdade på min Facebook!

Nu måste jag byta om, sen blir det träning med mamma och Alexandra klockan 7. So long, ciao!




Time has been replaced by a countdown; ~123 days left to go.
WHAT?! Är nedräkningen snart redan nere på under 100? Galet. Kommer vara på Irland in no time!

- HUR SKA JAG LÖSA DETTA?

Jag vet inte hur jag ska göra.

Jag har varit så inställd på att hamna i Co. Dublin när jag ska jobba som au pair, alltså typ ~10-20 minuter från the city centre. Men om jag istället hittar en bra familj som inte bor i Dublin, vill jag ge upp det då? Just nu pratar jag med en familj som bor i Co. Kildare vilket ligger cirka 40 minuter utanför Dublin, vilket kan jämföras med så som jag bor nu - buss + pendeltåg till Centralen tar ungefär lika lång tid. Men, tåg från Stockholm till Uppsala tar också 40 min...

Kommer jag bli uttråkad av att bo där? Hur dyrt kommer det bli att pendla mellan K och D egentligen? Hur lätt har jag att ta mig hem på sena kvällar, är det som här att bussarna slutar gå klockan 9 på kvällen? Åh, jag vet verkligen inte!

Verkar som att man bara kan få det ena - antingen en bra familj som bor "på landet", eller en familj som bor väldigt bra till men som inte verkar vara lika bra.

Jag vill hamna hos en awesome familj som bor i Dublin. End of story, the end.

- 10 DAYS

Borde blogga. Booooooorde blogga.

Another time. :) Jag lever i alla fall!

- MOST PLAYED

När vi gick ut när vi var på Irland blev det oftast till puben The Quays eller Temple Bar. Vissa dagar var det live music (så otroligt mysigt!) eller så var det bara vanliga skivor. Det var sån otrolig stämning i hela puben när vissa låtar spelades, alla sjöng med och var glada, ingen sur min nånstans. Alla var sociala mot alla, trots att man var med "sitt gäng". Lite skillnad mot att gå ut här i Sverige...

Dom mest spelade låtarna var nog:

Galway girl
The wild rover
Whiskey in the jar
If I ever leave this world alive
Mustang Sally
Who the fuck is Alice?


Har inte tid att lägga in alla låtar nu, fixar det nån annan gång! Ska nämligen över till en granne nu som fyller år, och vad jag har hört så finns det en hel platta Guinness där ;) Sweet! Guinness är nog min favoritdricka, det är så otroligt gott! Trots att jag drack det 4 kvällar i rad på Irland har jag inte tröttnat och fått nog av det. Åh vad jag längtar tills jag flyttar dit!!!

Sharon Shannon & Steve Earle - Galway girl

- YES MAN

Hahaha, kollade precis på Yes Man som gick på Canal +. Älska den filmen och älska Jim Carrey!


- PÅFRESTANDE DAG...

Var ju som sagt på studentskiva igår kväll, kom hem vid fyra-halv fem imorse ungefär (på femte försöket fick jag tag på en taxi, femte! Fanns ju "ingen bil i området") så det blev inte så mycket sömn inatt.

Vid 12 åkte jag för att möta upp mamma, Benny & Malin för att åka mot Sollentuna på begravning. Det var en av dom jobbigaste saker jag någonsin varit med om, jag absolut hatar begravningar. Vi stog ändå inte varandra "så nära" (om man kan uttrycka det så) men begravningar är alltid jobbiga att gå på. Bävar inför den dag då det är en släkting eller en familjemedlem som ligger i kistan. Usch och fy...

Det som är jobbigast är vetskapen om att jag inte fick säga hej då på riktigt och att vi inte träffats på ett bra tag. Jag kan inte få ut mina känslor i text för att beskriva hur otroligt mycket jag ångrar det. Och nu finns det absolut ingenting jag kan göra åt saken. Jag kan inte visa att jag uppskattade personen i fråga. Jag kan inte berätta för henne att jag tänkte på henne. Jag kommer aldrig mer kunna träffa den här personen, någonsin.

It's heartbreaking...

Det äter mig inifrån och ut, gnager från alla håll och kanter. Jag har en sån jäkla klump i magen. Vill skrika ut till alla jag känner hur mycket jag uppskattar dom och hur mycket jag älskar dom, innan det är för sent...

RSS 2.0