Anna

Var ju som sagt på studentskiva igår kväll, kom hem vid fyra-halv fem imorse ungefär (på femte försöket fick jag tag på en taxi, femte! Fanns ju "ingen bil i området") så det blev inte så mycket sömn inatt.

Vid 12 åkte jag för att möta upp mamma, Benny & Malin för att åka mot Sollentuna på begravning. Det var en av dom jobbigaste saker jag någonsin varit med om, jag absolut hatar begravningar. Vi stog ändå inte varandra "så nära" (om man kan uttrycka det så) men begravningar är alltid jobbiga att gå på. Bävar inför den dag då det är en släkting eller en familjemedlem som ligger i kistan. Usch och fy...

Det som är jobbigast är vetskapen om att jag inte fick säga hej då på riktigt och att vi inte träffats på ett bra tag. Jag kan inte få ut mina känslor i text för att beskriva hur otroligt mycket jag ångrar det. Och nu finns det absolut ingenting jag kan göra åt saken. Jag kan inte visa att jag uppskattade personen i fråga. Jag kan inte berätta för henne att jag tänkte på henne. Jag kommer aldrig mer kunna träffa den här personen, någonsin.

It's heartbreaking...

Det äter mig inifrån och ut, gnager från alla håll och kanter. Jag har en sån jäkla klump i magen. Vill skrika ut till alla jag känner hur mycket jag uppskattar dom och hur mycket jag älskar dom, innan det är för sent...