- UPP OCH NER
Ni vet hur gravida kvinnor ofta har otroliga humörsvängningar? Humöret skiftar på typ två sekunder? Så har det vart större delen av dagen, en riktig berg- och dalbana. (Och nej, jag är inte gravid! :P)
Började med att jag hade ångest inför hela skoldagen. Skoltidning, tyska, vaccinering*, samhälle som jag inte hade förberett mig inför, svenskaprov som det kändes att jag inte hade pluggat tillräckligt inför... Förutom vaccineringen så var dagen helt okej. Jag hade stressat upp mig helt i onödan. Jag kom hem, var otroligt trött och hade huvudvärk så jag gick och la mig. Väcktes av att mamma ringde vid 5 och berättade att hotell och flyg var bokat till Mallorca - joy! Fick dock reda på nyss av Malin att planet går klockan 6 på morgonen den 5:e juni, och att vi måste vara på Arlanda klockan 4, vilket innebär att vi måste åka hemifrån typ 3 eller nåt. Jag tar studenten dagen innan. Kul åh bah; "Alltså nu är klockan 12, jag måste åka hem nu! Tyvärr alltså" dagen man tar studenten. Jag hade inte planerat att bli överdrivet full och drälla ute hela natten, men att tvingas åka hem så tidigt är bara ffnegmelöfjELWGkfWdnsf irriterande. Man tar bara studenten en gång. (Och förstå mig rätt nu, jag ser verkligen fram emot att åka utomlands till älskade Mallorca, men dom borde tänkt till lite när dom bokade resan eftersom både jag och Nicklas tar studenten samma dag har jag för mig.)
Och det är så jävla jobbigt att bara äta dom här sopporna. Jag har knappt klarat av två dagar och mamma är nu inne på sin femte vecka. Jag förstår inte hur hon klarar av det. Jag hatar att behöva gå hungrig. Jag vill ha mat att tugga på, inte tuggummin. Men, jag ska fan inte ge upp det första jag gör. Jag trivs inte med hur jag ser ut och jag tycker det är dags att verkligen göra nånting åt det.
Möh, idag är inte en bra dag...
* jag började böla. Som dom flesta kanske vet så har jag en otrolig fobi för nålar/sprutor (jag kan inte ens kolla mitt blodsocker utan att helt freak out), och så fort jag fick se sprutan så fick jag panik, tårarna började rinna, jag började darra/skaka, och fick otroligt svårt att andas. Inte en trevlig upplevelse.
Time has been replaced by a countdown; 117/287 days left to go.
Började med att jag hade ångest inför hela skoldagen. Skoltidning, tyska, vaccinering*, samhälle som jag inte hade förberett mig inför, svenskaprov som det kändes att jag inte hade pluggat tillräckligt inför... Förutom vaccineringen så var dagen helt okej. Jag hade stressat upp mig helt i onödan. Jag kom hem, var otroligt trött och hade huvudvärk så jag gick och la mig. Väcktes av att mamma ringde vid 5 och berättade att hotell och flyg var bokat till Mallorca - joy! Fick dock reda på nyss av Malin att planet går klockan 6 på morgonen den 5:e juni, och att vi måste vara på Arlanda klockan 4, vilket innebär att vi måste åka hemifrån typ 3 eller nåt. Jag tar studenten dagen innan. Kul åh bah; "Alltså nu är klockan 12, jag måste åka hem nu! Tyvärr alltså" dagen man tar studenten. Jag hade inte planerat att bli överdrivet full och drälla ute hela natten, men att tvingas åka hem så tidigt är bara ffnegmelöfjELWGkfWdnsf irriterande. Man tar bara studenten en gång. (Och förstå mig rätt nu, jag ser verkligen fram emot att åka utomlands till älskade Mallorca, men dom borde tänkt till lite när dom bokade resan eftersom både jag och Nicklas tar studenten samma dag har jag för mig.)
Och det är så jävla jobbigt att bara äta dom här sopporna. Jag har knappt klarat av två dagar och mamma är nu inne på sin femte vecka. Jag förstår inte hur hon klarar av det. Jag hatar att behöva gå hungrig. Jag vill ha mat att tugga på, inte tuggummin. Men, jag ska fan inte ge upp det första jag gör. Jag trivs inte med hur jag ser ut och jag tycker det är dags att verkligen göra nånting åt det.
Möh, idag är inte en bra dag...
* jag började böla. Som dom flesta kanske vet så har jag en otrolig fobi för nålar/sprutor (jag kan inte ens kolla mitt blodsocker utan att helt freak out), och så fort jag fick se sprutan så fick jag panik, tårarna började rinna, jag började darra/skaka, och fick otroligt svårt att andas. Inte en trevlig upplevelse.
Time has been replaced by a countdown; 117/287 days left to go.
Kommentarer
Trackback
