- TIME HAS BEEN REPLACED BY A COUNTDOWN. AGAIN.
Härligt att få dubbla underhållsbidrag (fick för juni månad denna månaden), wiiie! :D Jag kommer alltså från och med nu få ~1300 kr extra varje månad utöver studiebidraget i ett år fram över tror jag, nice eller vad? xD
Inte för att jag kan slösa så mycket, jag måste ju verkligen spara pengar inför nästa år bland annat.
Och på tal om det; från och med nu så ska jag börja räkna ner till det preliminära datumet som jag drar iväg till Irland! :D Jag ska försöka åka sent på sommaren/tidigt på hösten så att jag troligtvis hinner sommarjobba ihop lite pengar innan jag åker, och ha en sommar att göra lite vad jag vill innan jag åker, därför kommer jag sätta datumet första september som mål.
Jag måste ha nånting att se fram emot. Jag vet att det är en månad kvar av sommarlovet men jag känner redan nu att NEJ, NEJ, NEJ INTE SKOLAN IGEN! Jag står inte ens ut med tanken. Fy fan vad jobbigt. Ångest.
Time has been replaced by a countdown; 403 days left to go.
hmpf... lite avis XD
äh, c'mon!
f.o.m. att skolan börjar är det 40 veckor till studenten.
det klarar vi ju! tänk, det kan bli de sista 40 veckorna du någonsin pluggar! (och ja, alla lov och allt är inräknat i de veckorna!)
...dessutom har du lovat...
...dessutom får du en present...
...dessutom har du irland att se fram emot...
så...
din ångest är nog lite uncalled for :)
Jag kommer inte sova inatt och det är ditt fel (du vet att jag får panikångest när du skriver sånna saker om skolan)... men jag förlåter dig för du är fin människa... ehm... fast du ger mig panikångest.
Iaf
Eftersom jag också råkar vara en underbart fin människa så har jag rotat igenom din blogg för att hitta detta gammla inlägg, jag tror att du skulle må bra av att läsa det ibland!
Ni vet den där känslan, att så fort man tänker på nånting man ser fram emot så hugger det till i magen av förväntan, att man får fjärilar i magen nästan varje gång man kommer att tänka på det? Så har jag känt större delen av helgen. Helt oväntat så pratar jag om min lilla flytt till Irland. Men nu har jag mer börjat tänka på hur det faktiskt kommer vara när jag väl är där, försökt fantisera ihop olika scenarier om hur det kommer vara.
Ett av scenarierna är när River kommer och hälsar på mig och hur uppskattat det kommer vara.
Jag tänker mig när jag åker till flygplatsen för att möta upp henne, kanske sitter och väntar uppe på Starbucks med en frapp i handen tills hon kommer. Jag tänker mig när hon (förhoppningsvis) får träffa dom bekantskaper jag skapat under tiden jag varit där. Jag tänker på hur mycket bättre min engelska har blivit och att vi obehindrat kan prata det, men ändå väljer att prata svenska för att ingen annan ska fatta vad vi säger haha. Och för att inte tala om accenten jag kommer ha snappat upp. Jag tänker mig hur vi går där på stan, in på olika Starbucks och att jag får visa henne runt till alla mindre turistiga ställen. Jag tänker mig när vi hoppar på bussen/tåget iväg till nåt ställe med våra systemkameror och tar hur fina bilder som helst. Jag tänker mig när vi går i alla fina parker, med musik som strömmar ur små bärbara högtalare. Jag tänker mig att vi gör alla saker från listan som vi inte hann göra sist vi var här. Gå på bio, äta sushi och att vi hittar nya B&J's + allt annat. Jag tänker mig att vi åker tillbaka till det läskiga köpcentret och jag ler bara jag tänker på hur River kommer sitta som på nålar på vägen dit, och hur nervöst hon kommer titta sig omkring när vi väl är där. Jag tänker på att vi inte kommer äta nån vanlig mat alls utan att vi bara kommer trycka i oss en massa onyttigheter och godis, och den enda drycken som gäller är såklart Dr. Pepper. Jag tänker mig innan hennes resa hit att jag ber henne köpa med sig saker inte finns här, eller ta med sig saker som jag glömt. Ett fånigt exempel på det är ju exempelvis kaviar och typ knäckebröd haha.
Det läskiga är att det inte alls är lång tid kvar. Det här kommer inträffa om 1,5-2 år. Det är så jävla häftigt samtidigt som det är skrämmande till tusen på nåt vis. Jag, ensam, i ett land där jag inte känner någon, och inte kommer hitta nånstans till en början. Ändå ser jag fram emot det som bara den, det kommer bli så sjukt kul och en jättebra upplevelse.
Först måste jag klara av gymnasiet, men just nu känns det lite skitsamma. Jag kan gå ut med alla IG:n om det ter sig så, och ändå ha det här som min belöning. Hur bra låter inte det på en skala? (Inte för att jag satsar på att få IG i allt -.-)
Det kommer bli awesome! :D
Ja alltså, jag vet inte ._. Jag vet att jag har lovat, och jag tänker absolut inte bryta det löftet, men det känns bara så dkwbdkwsanlwskcdf-jobbigt. Skola varje dag. Läxor. Uppgifter. Arbeten. Prov. Trolle (euw). Vissa kurser kommer jag ju tycka är awesome, som tyskan och spanskan, men det väger ju inte upp för alla de mindre bra så att säga...
Och liksom, jag måste ju ha betyg. Vad ska jag göra senare i livet? Efter Irland och allt det där? Det är ju i princip omöjligt att skaffa jobb these days utan att ha en utbildning. Vem vet, jag kanske har ångrat mig tills dess så att jag tar tag i skolan, men jag är ytterst skeptisk.
Och angående texten, så ja, det pirrar typ i magen när jag läser och tänker på det. Jag skiner upp med ett leende. Det känns som att allting kommer att lösa sig. Och det ska du ha credit för :*
Ändå kan jag inte bli av med den gnagande känslan. Usch.
Jo... jag ser inte hellre fram emot det... men nu känns det ändå som att målet är nära.
Jag vet att det är mycket jobb o så men jag hjälper dig så gott jag kan så fixar du nog G i de flesta kursen i år igen :)
Ja (: Jag lyckades ju undvika IG:n i tvåan xD Minus matten dårå som vi redan visste. Och idrotten, men det SKA jag ha G i. Jävla kärring.
Så jag kanske oroar mig i onödan, ja. Men det kommer ju ändå bli jobbigt.
Det kommer bli jobbigt; även med min hjälp kommer du behöva traggla lite biologi-glosor :P
Men du har egentligen inget att oroa dig över - hur det än går kommer du åka till Irland at the end of it :)
Fokusera på det positiva så kommer du nog känna dig bättre!
Dessutom... nu är du 18... inga mer rapporter till mamsen!
