- IRLAND + RIVER
Ni vet den där känslan, att så fort man tänker på nånting man ser fram emot så hugger det till i magen av förväntan, att man får fjärilar i magen nästan varje gång man kommer att tänka på det? Så har jag känt större delen av helgen. Helt oväntat så pratar jag om min lilla flytt till Irland. Men nu har jag mer börjat tänka på hur det faktiskt kommer vara när jag väl är där, försökt fantisera ihop olika scenarier om hur det kommer vara.
Ett av scenarierna är när River kommer och hälsar på mig och hur uppskattat det kommer vara.
Jag tänker mig när jag åker till flygplatsen för att möta upp henne, kanske sitter och väntar uppe på Starbucks med en frapp i handen tills hon kommer. Jag tänker mig när hon (förhoppningsvis) får träffa dom bekantskaper jag skapat under tiden jag varit där. Jag tänker på hur mycket bättre min engelska har blivit och att vi obehindrat kan prata det, men ändå väljer att prata svenska för att ingen annan ska fatta vad vi säger haha. Och för att inte tala om accenten jag kommer ha snappat upp. Jag tänker mig hur vi går där på stan, in på olika Starbucks och att jag får visa henne runt till alla mindre turistiga ställen. Jag tänker mig när vi hoppar på bussen/tåget iväg till nåt ställe med våra systemkameror och tar hur fina bilder som helst. Jag tänker mig när vi går i alla fina parker, med musik som strömmar ur små bärbara högtalare. Jag tänker mig att vi gör alla saker från listan som vi inte hann göra sist vi var här. Gå på bio, äta sushi och att vi hittar nya B&J's + allt annat. Jag tänker mig att vi åker tillbaka till det läskiga köpcentret och jag ler bara jag tänker på hur River kommer sitta som på nålar på vägen dit, och hur nervöst hon kommer titta sig omkring när vi väl är där. Jag tänker på att vi inte kommer äta nån vanlig mat alls utan att vi bara kommer trycka i oss en massa onyttigheter och godis, och den enda drycken som gäller är såklart Dr. Pepper. Jag tänker mig innan hennes resa hit att jag ber henne köpa med sig saker inte finns här, eller ta med sig saker som jag glömt. Ett fånigt exempel på det är ju exempelvis kaviar och typ knäckebröd haha.
Det läskiga är att det inte alls är lång tid kvar. Det här kommer inträffa om 1,5-2 år. Det är så jävla häftigt samtidigt som det är skrämmande till tusen på nåt vis. Jag, ensam, i ett land där jag inte känner någon, och inte kommer hitta nånstans till en början. Ändå ser jag fram emot det som bara den, det kommer bli så sjukt kul och en jättebra upplevelse.
Först måste jag klara av gymnasiet, men just nu känns det lite skitsamma. Jag kan gå ut med alla IG:n om det ter sig så, och ändå ha det här som min belöning. Hur bra låter inte det på en skala? (Inte för att jag satsar på att få IG i allt -.-)
Det kommer bli awesome! :D
