Anna

Efter att ha stirrat in i skärmen i 10 minuter så vet jag fortfarande inte vad jag ska skriva.
Är det någonting som jag verkligen hatar så är det ångest. Ångest av alla dess slag... Om ni skulle få vara mig under en dag så skulle ni fatta vad jag menar. Så svårt att skriva i ord utan att det låter helt... jag vet inte, obegripligt? Eller töntigt för vissa kanske.

Eh, jag har vart duktig och tränat idag med mor min. Och jag har gått på en lång promenad. Detoxen funkar fortfarande bra, jag har inte fuskat eller någonting. Men vet ni hur svårt det är eller?! Jag vill ha kött nu damn it! På 9 dagar nu har jag inte ätit något kött alls, och det har aldrig hänt sen jag började äta mat! You do the math. Finns stunder som jag bara vill ge upp, faktiskt. Men jag tjänar absolut ingenting på det och jag vet hur besviken på mig själv jag kommer bli. Vilket jag visserligen redan är så vad är skillnaden?

Alltså verkligen förlåt för att jag låter så jävla emo. >:

Och juste, jag fick brev från Karolinska, Astrid Lindgrens barnsjukhus idag. Dom vill att jag ska komma på återbesök pga mina knän, göra massa undersökningar och shizzle. Ett perfekt tillfälle för dom att påpeka hur cp mina knän är. Jag har typ konstant ont i dom, dom knakar onaturligt mycket, jag kan inte stå på knäna, känseln har fortfarande inte kommit tillbaka på "utsidan" av knäna osv osv. Och ja, jag hoppas verkligen att dom kan göra nåt åt det.

Over and out.



Time has been replaced by a countdown; 139 dagar kvar.